Tillbaka på sidan sju nu. Få se vad vi har kvar att titta på som kan vara intressant.

När jag var liten så sprang jag ibland upp till den andra järnvägen som ledde till Klippan. Jag bodde ju ganska nära på Vaktgatan så det var inte så långt att rymma till. Jag minns att det fanns spår och en del vagnar då men själva stationshuset minns jag inte alls även om jag nu ser det på bilden. Det är alltså inte jag som sitter på bänken och glor på fotografen. Alla tycks göra det på den tiden. Namnet "Pytte" i Pyttebanan kommer av hönsen som gick lösa vid spåret och retade stinsen.

En annan bild lite vid sidan av stationen. Tagen vid ett helt annat tillfälle. Barnen är inte där och frågan är om dom är stora eller inte ens födda. Jag gissar på att denna bilden är tagen tidigare men som vanligt så är det en gissning. Min minnesbild är som detta foto med ett gammalt lok och en del vagnar med trä som last(?). Det borde varit betor till Sockerbruket. Nu lades spåret ner 1953 när Sockerbruket försvann så det måste vara något som stått kvar en tid efter.

Banan gick över pyttebron och svängde sedan i en båge mot stationsområdet. Lägg märke till personerna som väntar på att få gå över spåren när fotot är taget. Det kan vara killar som vill leka på bron och själv har jag klättrat på den men det var ju senare när det inte gick tåg samtidigt. Livsfarligt var det i alla fall att gå på de breda nitförsedda bågarna.Jag minns att jag har sett ett tåg åka över pyttebron vid ett tillfälle när jag var liten. Men då måste jag har suttit i en barnvagn eller också är det en bild jag sett som liten. Jag har också att bron över storgatan togs bort men det kan vara samma sak med det.Det finns säkert fakta om detta som är bättre än mitt klena minne.

Denna bilden kallas "motiv från Ängelholms Värn" så det borde vara taget där vid nuvarande klippanvägen finns men jag vet minsann inte var den skall vara tagen. Jag får väl ta och leta lite i böckerna om Ängelholm och se om jag kan hitta något mera om denna bilden. Bra bild i alla fall.

Ibland kommer man över en kopia på en bild som är lite kass och behöver lite extra upp-piffning. Det är det som jag roar mig med under mörka höstnätter. Man tar en dålig eller skadad bild och så försöker man göra den bättre. Bilden på Segerströms till vänster här var lite blekt och urvattnad så jag satte mig ner och jobbade lite med den. Om den blev bättre får du avgöra.

Någon hobby får man ju ha, synd att man inte kan leva på det för det hade varit kul.

Molnen fanns inte med på originalbilden men det är en artistisk frihet som jag tillåter mig att sätta dit. I övrigt brukar jag inte förändra bilden så att den inte stämmer med den eventuella verklighet som fanns då bilden togs.